M a l i n

Idag har jag varit i skolan 08.15 - 12.00. Så nu är det juridiska praktikfallet färdigt. Jippie! Sen åkte jag direkt till centrum och sa upp min lägenhet (man måste tydligen göra det skriftligt...), snabbshoppade ett par snortajta svarta jeans (eftersom jag slet sönder mina favorit svarta jeans i morse när jag försökte ta på mig dem), inhandlade alkåhål (fest och sittning på lördag! hurra!) samt inhandlade mat (kylskåpet tomt... och behöver massa energi för pluggandet).

Andra saker som måste göras idag är disken (det luktar...), skriva massor massor på min personliga reflektion (ska in på fredag! panik!) samt läsa en c-uppsats som råkar vara 72 sidor lång (ska börja skriva metodPM med Linnea imorgon bitti)... Pust.

Sen.. Desperate Housewifes!
Det enda roliga som händer idag...

Målade om den pajjade nageln. Sen när jag skulle tvätta bort foundationen slet jag sönder samma nagel igen! Vad är oddsen för det? Så nu har jag fula naglar, är illröd och blank i ansiktet, tokblinkar pga. torra linser och är plufsig samt har spretig, kladdig mascara. I'm so sexy.

Jag ska inte hålla på med tjejgrejjer! Om man ska vara perfektionist kan man väl åtminstone göra saker perfekt... förstår inte vitsen med det annars. Förstår inte vitsen med att jag stirrar mig blind i spegeln och tokkämpar med skönhetsprodukter som tydligen alla andra förstod hur de funkade när de var 14. Det är samma sak med skola och allt annat, jag tokkämpar för högsta betyg och att nå mina mål men får ett på gränsen till G. Jag ger upp! Jag är en jevla medelmåtta. 

Nu ska jag lägga upp fötterna, ta en drink, kika på göta kanal samt invänta folk.
Det kommer krävas enorma mängder sprit för att supa mig snygg!
Hepp.

• Skola. Alltid drygt att gå upp på morgonen och jag är alltid lockad att snooza hundra gånger eller "råka" försova mig. Men det gör jag inte, duktig som jag är.  
• Har handlat 5 julklappar! Okejdå, en var till mig själv. Men det räknas ändå ;) Tycker jag ändå är duktig och hittat riktigt bra klappar, resten ska jag försöka handla på lördag när jag och farsan åker på en liten tripp till stockholm.
• Lite lite mat har inhandlats också, men måste nog storhandla i nästa vecka.
• Tränat.  Det värsta med att träna är egentligen inte att träna. Det är att ta sig dit. Pulsa genom snö 1 km i minusgrader. Okey, 1 km är inte långt, men det är sjuuuuukt jobbigt att gå ut i kylan när man precis kommit in i värmen och allt man vill är sitta i mystofflor under tusen filtar och dricka varmchoklad och glo på tv hela kvällen.
• Laddade på busskortet! Very very duktigt. Men sen gick det sönder, chippet trillade av (?). Sjukt irriterande att det gjorde det precis när jag laddat på 100 kr och inte innan.. Menmen. Man kan inte få allt här i världen. Annars på det hela taget en duktig och bra dag.

Det är lite knapert nu.

Har inte råd att köpa mat, så nu ikväll har jag ätit en tallrik gröt och en skål halvbrända popcorn. Till detta vatten.

Vet inte riktigt hur man gör popcorn utan att bränna dom förresten? Hälften blir alltid svarta och resten knappt ätbara.

Hmm.

Imorgon ska det handlas mat.
Och juleklappar.

När jag var liten bet jag på naglarna. Och inte sådär lite sött som vissa gör, gnager lite grann i smyg hemmavid och filar sedan dem snyggt så att det inte syns. Utan på det äckliga in public "stoppa-in-hela-fingrarna-i-munnen-och-gnaga-ner-till-nagelroten-så-det-blöder" sättet. Man fick väl höra av allt och alla att det var, just det, äckligt! Klasskamrater. Vänner. Detta eviga gnäll. Pappa sa alltid: "sluta bit!" och mutade mig med diverse saker för att jag skulle sluta. Och sen var det faktiskt inte så kul heller att konstant gå omkring med blodiga fingrar. Så förgäves försökte jag att sluta. Men reflexen var så stark att när man minst anade det så vips var fingret i munnen. Igen.

Och just det, någon som kommer ihåg "Stopp-och-väx" som man kunde köpa på apoteket? Det fungerade inte heller.

Jag har ett minne av att jag och Emma Angberg hade en "sluta-bita-pakt" på mellanstadiet som höll ganska länge faktiskt. Vi tävlade och påminde varandra om den andra bet på naglarna.
Det funkade skitbra! Förutom att jag började hålla på med hundra olika andra störande saker istället, tugga tuggummi, knäppa med fingrarna, trumma på saker, knäcka knogarna istället. Och ingenting av detta var lika tillfredställande som att bita på naglarna. 

Då hittade jag kryphålet: att bita alternativt slita sönder nagelbanden och huden på fingrarna istället! Jag förlorade inte pakten men samtidigt kunde jag tugga på fingrarna. Suveränt.
Men... återigen blodiga och dessutom svullna fingrar. Inte snyggt.

Efter att försökt sluta med detta utan att lyckas tog till storsläggan på äldre dar. Fejknaglar!
Aldrig har mina händer varit så vackra, de var så vackra att jag inte kunde tugga på dem. Det var roligare att sitta och beundra dem, så perfekt fransk manikyr och perfekt längd.
Dock kostar det ungefär en tusenlapp att få dom gjorda. Så det höll inte i längden.

Och plötsligt har jag hittat en ny guldgrej: Mary Kay's handkit. Jag smörjer, peelar och smörjer mina händer och nagelband så att de aldrig är torra och lockar mig till att massakera dem. Det fungerar faktiskt ganska bra, fingrarna är inte svullna och blodiga längre. Men mina tummar har fortfarande en tendens att bli sönderpillade, men det är ändå hundra gånger bättre än förut.

Men... en ny äcklig ovana har plötsligt dykt upp. Läpparna blir ju fnasiga så här på hösten. Då måste man ju bita och slita bort fnaset. Så här sitter jag med blodiga och svullna läppar. Det gör oooont!
Why Oh Why?

Tackar gudarna för min astma och envishet som gjort att jag inte börjat röka. Har inte ens vågat prova att ta ett enda bloss på grund av att jag vet hur det slutar. Det hade varit det ultimata beroendet, jag hade aldrig kunnat sluta!

Och varför är jag vaken så tidigt idag när jag är ledig?
Jo, för doktor sture har telefontid mellan 8.15 - 09.15. Jag har en familjedoktor. Trodde bara familjedoktorer existerade förr i tiden när doktorerna gjorde hembesök. Men icke! I Karlstad har man en alldeles egen doktor. Och det är ju lite mysigt för då har man bara en person att ringa om alla krämpor och problem. Men han har inte svarat i telefon än... 

En sak som gör mig arg med dagens samhälle är att när man är sjuk ska man samtidigt vara tillräckligt frisk för att orka sitta och ringa telefonsamtal i flera veckor (!!!) för att få hjälp. Eller eventuellt ha anhöriga som ringer, men då får de bara svaret att de minsann vill prata med den det gäller istället...
Till slut ger man ju nästan upp för att man inte orkar eller inte behöver hjälp längre. Det är kanske det som är poängen.

Jag har lite telefonskräck light också.

Snälla! Svara!!
Jag blir tokig.

Har inte fått många timmar sömn inatt. Kanske 4 timmar.

Varför?
Det vilar en förbannelse över min lägenhet i Karlstad. I Ludvika kan jag lätt sova 10 timmar i sträck och lyckas alltid somna samma sekund som jag och Thomas ska mysa lite framför teven (jag är en jätterolig flickvän, jag vet). Men så fort jag är i Karlstad så... tre scenarion.

1. Det är omöjligt att somna. Det spelar det ingen roll hur trött jag är, hur lite jag sov kvällen innan eller när jag går och lägger mig. Brukar försöka bädda ner mig och slötitta på meningslösa sömnpillerprogrammet Jay-Leno eller liknande utan resultat. Byter position i sängen hundra gånger utan att det känns skönt. Försöker dricka mjölk eller grönt te för att lungna ner mig. Dricker aldrig någonsin kaffe eller liknande efter 18.00. Försöker att inte somna mitt på dagen när jag är som tröttast i hopp om att trötta ut mig så att jag kollapsar på kvällen. Ändå så ligger jag och tittar i panik på klockan hundra gånger när den blir ett, två, tre på natten och detta är speciellt vanligt om jag ska upp tidigt. 

2. Om jag mot all förmodan lyckas somna en relativt vettigt tid (ca: 24.00) så vaknar jag av att jag ligger som en tokstel pinne några timmar senare (ca: 4-5 tiden på morgonen) och då kan jag verkligen inte somna om. Det känns som att jag har legat och spännt mig hela natten och det gör verkligen ont i kroppen för att den är så stel och ont i käkarna som jag har bitit ihop.

3. Om jag mot all förmodan återigen lyckas somna en hyfsat vettig tid så ligger jag och drömmer massa mystiska saker (ej mardrömmar dock, men röriga, stressiga drömmar) och kastar mig fram och tillbaka hela natten så att jag är helt utmattad när klockan ringer på morgonen. Det känns kort och gott som att jag inte har sovit överhuvudtaget fast jag kanske har sovit ca: 7-8 timmar.

Så ingen sömn.
Ingen rast, ingen ro.
När jag tittar mig i spegeln ser jag ett likblekt ansikte med stora, svarta ringar under ögonen som inget smink i världen kan ta bort.
Funderar på att ringa min familjedoktor (ja, de har sånna i karlstad, hur bra som helst!) och be om sömnpiller, men har fått för mig att de är farliga och beroendeframkallande? Skulle kunna börja dricka vin för att somna, alkolistvarning? Men kanske bättre än att ta piller för att sova?
Och så är jag envis, vill lösa problemet på mitt eget sätt. Men nu har jag ändå haft det här problemet i de två år jag bott här... så.. det verkar inte funka. Och jag kan inte fortsätta åka till Ludvika varje helg hela tiden för att få sova. Ligga sömnlös hela veckorna och sova bort hela helgerna, inte kul.
Jag vill sova!
Ghaaaauuurgh.

Livet har inte riktigt varit som det ska vara de senaste två veckorna, min familj har verkligen slagit ett nytt rekord. Det är väl bara familjen som lyckas med det, att ta kål på mig... Det mesta annars kan man ju skaka av sig. Kanske därför jag inte orkar ha nära vänner.. No more drama! Haha.

Och så har Thomas fyllt gubbe, the big 3.0.
Det ska givetvis firas med en öl eller 75 på lördag!

Ska bara göra ett tappert försök att inte köra klassikern: bli dyngfyllelessen och gråta ut på någons axel. Ska inte. Ska vara glad som faen!
Och jag har en känsla av att den här festen kan bli hur rolig som helst :) Man kanske skulle varna grannarna?
Game face ON.

Svengelska är verkligen min grej! 
Haha.