töntfaktor

Jag erkänner, jag tittade på Oprah igår.
Och hon hade någon vis person där som sa följande: "Alla barn har ett hål inom sig, det är upp till dig som förälder att fylla det". Så rätt, så rätt!
Det är ju där allting kommer ifrån. Ett hål som måste fyllas, men med rätt saker. Och det som hålet fylls med som liten försöker man fortsätta fylla det med resten av livet. Det blir som en vana, att man upprepar sin barndom hela livet, eftersom det är den enda verklighet man känner till. Och det är därifrån det tomma hålet kommer ifrån, tror jag. Att ens föräldrar inte kunde fylla det med saker, kärlek osv. Så man bli tom.
Det är en så fruktansvärt pricksäker förklaring.
Och den får mig att känna mig så lättad.
Det är bara en dum vana, och jag kan bryta den!

Men borde nog inte titta på Oprah.
Var jättetrött igår kväll, men kunde verkligen inte somna. Låg istället och vred och vände på mig hela natten och tänkte på min barndom. Ältade och analyserade varje detalj tills det gick runt i hela huvudet på mig. Det är lite grann som ett pussel, och just nu är den en speciell bit jag letar efter. Och jag bara vet att jag kommer bli hel när jag hittar den.
Mghhaaa. Jag tänker helt enkelt för mycket.

Ikväll har jag suttit och haft ångest över att jag sitter hemma, ensam en fredagkväll. Tänk vad mycket roligt som pågår just nu som jag missar? Jag tittade på Idol för att fördriva tiden. Det är jävligt hög töntfaktor på både Idol och Oprah.
Jag är en tönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback