kniiiip. aaj. oj.
Har haft en sån där "kasta-mig-av-och-an-i-sängen-i-ångestsvett-och-fundera-över-alla-tings-jevligheter" natt.
Till vardags kan jag skaka på axlarna och säga "det ordnar sig" till mig själv. Jag brukar upprepa det sisådär hundra gånger i huvudet tills jag tror på det. Men på natten kommer det ångestblixtar.
Pang!
Tänk om jag valt fel? Tänk om det skiter sig? Vart ska jag bo sen? Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Vad fan håller jag på med? Är det såhär livet ska vara? Eller hur ska det vara? Hur blir det sen? Tänk om jag dör imorgon och så var det sista jag gjorde att ligga här och ha meningslös ångest? Men livet är ju meningslöst? Och sen dör man.. just det.
Det enda som lugnar ner mig i dessa stunder är att jag visualiserar att jag packar allt jag äger och har i en väska och hoppar på första bästa plan till varsomhelst. Försvinner. Hejdå. Hör av mig igen om ett år! Eller två.
Kom igen Malin!
Du lever i världens bästa land och har det så fetbra att du har lyxen att ha tid och ligga och ha ångest! Skärpning!
Faaan.
Sug.
Min.
Feta.
***