historien om mina bröst
Jag trodde att ingen någonsin skulle älska en tjej utan bröst. Jag trodde att alla alla ALLA stirrade på mig i omklädningsrummet och att alla alla ALLA visste att jag inte hade några bröst. Jag ville ju bara ha ett par bröst. Bröst bröst bröst. Jag tänkte på det varje sekund, varje dag, hela tiden. Jag funderade på om jag borde sluta träna så mycket, börja äta nyttigare eller ta hormonsprutor. Och att vara typ 40 kilo lätt med långt, stripigt hår, tandställning, tjocka glasögon och utstående öron hjälpte inte direkt mitt självförtroende. Ångesten var total.
Plastikkirurgi kändes som den enda utvägen för någon som mig!
Men så kom dom äntligen. ÄNTLIGEN!
Jag slutade att simma tre gånger i veckan och plötsligt växte jag till 175 cm (växtvärk!) och fick små små bröst.
Jag kommer fortfarande ihåg min första bh.
Jag gick in på HM och prövade (för kanske sjuttioelfte gången) en vit spetsbh i storlek 75 A. Till min stora förtjusning insåg jag att mina bröst (nästan) fyllde ut den! I alla fall med inlägg. Jag hade aldrig varit lyckligare. Jag var 14 år.
Och åren gick och jag var hela tiden väldigt nöjd. Speciellt när jag äntligen fyllde ut min 75 A bh. Köpte ett helt gäng på en gång. Men plötsligt en dag blev det jobbigt. Alla mina bhs satt konstigt! Dom skavde och kliade och var allmänt obekväma. Gnällde lite hos mamma som släpade iväg mig till en liten bh-affär i Borlänge. Där kom det fram en tant och helt fräckt klämde på mina bröst (!) och mätte min rygg innan hon barskt sa:
"Men du är ju en 70 C! Och går runt i en 75 A"
Gissa hur stolt jag var när jag gick ut ur butiken med en hutlöst dyr, vit, genomskinlig 70 C bh. 70 C! Genast insåg jag att jag faktiskt hade STORA bröst. Jättestora! Kunde riktigt känna hur dom växte i min nya bh (förmodlligen för att dom slapp vara intryckta...) och var hur gigantiska som helst.
Precis lagom stora dessutom.
Jag var ca: 17 år.
Och den senaste tiden har ALLA mina bhsar varit väldigt obekväma. Men jag har hållt ut länge, mest av ren envishet. Jag vill nämligen inte ha större bröst än 70 C.
Dock gick det inte att undvika det efter ett tag. Thomas började påpeka att mina bröst har blivit större och han umgås ju mest med dom så vem vet bättre om inte han?
Sååå.. idag tog jag en liten utflykt till Lindex. Efter att ha provat 10 bhsar varav ingen passade var jag svettig och ofräsch och irriterad. Till slut tittade jag in på Fint under i Ludvika, där mamma köper sina bhsar.
Gissa vilken storlek som passade perfekt?
65 DD!!!!! En svart, gigantisk sak som får mina bröst att se ut som två stora bollar.
När jag kikar ner på dom så känner jag inte igen dom länge.
Jag är 22 år.
Jag fasar inför nästa gång.
Pamela nästa eller?
Opererar folk sina bröst för att få så här stora och i så fall varför?
Dom är mest ivägen tycker jag och bhn var så dyr att jag får spara för att köpa en till.
Men skämt åsido.. Jag älskar mina bröst!
Dom är fortfarande det finaste som finns.
kärlek
Gräl.
Och gråt.
Puss.
Och smek.
Försoningssex!
Hihi.
♥
datorkrasch
Ve och fasa!
Igår kväll när jag satt och spelade Sim City 4 bestämde sig min datorskärm för att börja brinna (!) Det är inte så dramatiskt som det låter, inga meterslånga flammor med andra ord! Däremot slocknade den och mystiska knastrande ljud hördes inne i skärmen. Dessutom var den skrämmande varm och luktade bränd plast. Så jag slet snabbt ur strömsladden och lät den stackars skärmen lugna ner sig lite. Någonting gick dock sönder där inne tror jag för den går inte att få igång igen. Och jag hann inte spara min fina stad som blev så perfekt och fin.
Snyft.
Så därför måste jag sitta i biblioteket på universitetet nu när jag ska försöka börja skriva på min vetenskapliga rapport som ska vara inne på fredag. Men först, givetvis, blogga blogga blogga!
Egoist?
En tanke som dök upp igår pga. att jag hade väldigt mycket tid över (datorlös!)...
Hur kommer det sig att alla mina favoritdataspel handlar om ungefär samma sak?
- Att bygga en perfekt värld/stad/torn (Sim City 3000, Sim City 4, Sim Tower).
- Att bygga ett perfekt hem, inreda det och uppfostra perfekta simmar (Sims 1, Sims 2).
- Att vara en hjälte och spöa elakingar vilket leder till en perfekt värld när jag har spöat alla elakingar (Diablo, Diablo 2, Civilisation 3 osv osv)
Är det så att?
1. Jag vill kontrollera allt och alla.
2. Jag vill ha ett perfekt liv (perfekt inredning och perfekt karriär och perfekta barn m.m.).
3. Jag är ilsken och vill slåss mot orättvisor.
4. Om jag inte får punkt 1 och 2 och 3 så vill jag fly in i en fantasivärld för att få utlopp för min perfektionism och mitt kontrollbehov och min aggressivitet.
Hmmm.. Jag har helt enkelt för mycket fritid.
Med lite tur kan jag frakta med en datorskärm från Ludvika i nästa vecka så att jag kan återgå till det normala, att sitta framför min dator.
Jag älskar min dator!
röra
Jag tänker inte skriva någonting vettigt utan bara babbla på rent allmänt om mitt liv. Efter att ha skrivit ett dussintals olika dagböcker på olika communitys så kändes det vettigt att samla allt på ett och samma ställe. Whatever.
Gnäll...
I övrigt saknar jag mest Thomas just nu.
Att sakna honom är som att sakna en arm. Jag vet att det är en klyscha, men killen är ju "en del av mig".
Gullet.
Jag är fruktansvärt irriterad över mitt boende. Bor i ett rum vars mögel och heltäckningsmatta driver min allergi till vansinne. För att inte tala om att någon dumjevel snor min mat som jag har i kylskåpet. Jevla mardrömskorridor!
Men... Har kikat på en alldeles för dyr etta som ligger på campus. Ska skriva på kontraktet när jag får det skickat till mig och om allt går som det ska så flyttar jag den 1:a december. Tjoho!
Sen ska väl livet förhoppningsvis bli lite mer normalt.
Yeah!
Brände en hel del hjärnceller igår. Lyckades med konsten att dricka 5 öl hemma hos Linnea&Mats. Sen bar det av ut i Karlstads nöjesliv på Arena där jag inte drack en utan sju shots!!
Sen tokdansade jag hela natten.
Nästan. I alla fall tills jag och Linnea kom överens om att Arena var lite väl mycket köttmarknad, alla singeltjejer fick ragg! Då blidde det en flottig burgare på Burger King istället.
Mats var snäll nog att skjutsa oss brudar hemåt och där däckade jag så stenhårt att jag inte ens hörde när Thomas ringde 20 (!) gånger på min mobil.
Ikväll blir det lugnt i alla fall. Ska nog bara städa och kika på Pirates.
Johnny Depp är gud.