M a l i n

Z + Y = C + I + G + X

Och även...

S + NT + Z = I + G + X

Imorgon är det tenta. Den tänker jag klara genom att bara kunna dessa ekvationer samt rita snygga P/Y diagram samt P/Q diagram. Alla teorier blandar jag bara ihop.

Thomas säger: "Det låter som grekiska när du pratar"

Mycket sant, förstår inte själv vad jag säger.
Men jag förstod vad de sa på EKONOMINYHETERNA idag!
E k o n o m i n y h e t e r n a.
Ha!

Nu är jag officiellt vuxen.

Tänkte bjuda på lite av min förödmjukelse för att varna för kauifs step!

Detta var i onsdags. Jag hade en bra dag och studsade glatt iväg till min första step. Tyckte det lät roligt och kanske inte lika krångligt som aerobics? Jag är som sagt totalt okoordinerad, men brukar kunna lära mig lite steg långsamt på ren envishet. Och när jag väl kan dem har jag koll.

Men den jevla stepinstruktörern FROM HELL hatade mig. Hon vägrade gå igenom stegen långsamt eftersom "jag kan inte ta hänsyn till nybörjare, det tar ungefär 2-3 pass innan man kommer in i det". Okey? Så hon började bara studsa upp och ner och göra snurrar och sparkar. Jag snubblar runt och gör mitt bästa, men till slut så är tempot så snabbt att jag blir yr i huvudet. Kan för mitt liv inte förstå vad jag ska göra så jag står där som ett fån med öppen mun och stirrar. Stirrar lite till. Tar ett sporadiskt steg. Och stirrar. Börjar fundera på tanken på att gå hem, men envis som jag är vill jag försöka i alla fall. Men den där tränaren börjar komma oroväckande nära med sin lilla supertrimmade tjejtjejkropp och ställer sig mitt framför mig och gör sina steg och jag tänker i panik: "Snälla kom inte fram till mig! Snälla??!!". Men det gör hon och stirrar stint på mig med sina elaka bitchögon och säger högt: "Du kan inte bara stå still, kroppen mår inte bra av det!!!" Jag biter mig i underläppen. Och jag gick hem och grät. Och grät. Och grät lite till.

Jag har inte känt mig så förödmjukad och pinsam och dålig sedan mellanstadiet (!!). Ni vet sådär så att man bara vill sjunka igenom golvet och upphöra att existera. (Åsa: du vet vad jag menar? du& jag, aerobicsen i nian? ;)) Så jobbigt var det. Jag går aldrig aldrig aldrig dit igen. Okey, jag är okoordinerad, har jag inte rätt att existera då?

Det konstiga är att jag brukar kunna skaka av mig saker. Jag är inte heller en person som är lätt att rubba när jag är på bra humör. Har nog ganska bra självförtroende tror jag. Ändå sitter det här i. Tränaren tyckte verkligen att jag var så dålig att jag borde gå hem. Hon föraktade mig. Och vad är det värsta: Att jag gick hem istället för att stå upp för mig själv? Eller att jag verkligen är så kass som hon tyckte?

Balansen igår var underhållande! Instruktören var nog den flummigaste person någonsin.

"Och nu står vi vid porten till det rosa slottet"
"Dags att ge lite energi och värme till varandra!"

HAHAHAHAHAHA.
Bull.
Shit.

Det enda jag inte uppskattade med passet var att i en övning i början tyckte hon att vi skulle krama varandra. Jag vill INTE att krama okända människor, det blev jättenervöst och stelt och allmänt jobbigt. Blev nog svettigare av det än av själva träningen. De som känner mig förstår hur jobbigt det är för mig, för jag vågar knappt krama folk jag känt i flera år. Motvilligt har jag börjat ge en liten stel kram till gamla vänner. Men folk på skolan som jag har känt i över ett år har jag aldrig kramat, och kommer nog aldrig att krama heller. Konstigt, en kram som är den mest naturliga sak i världen? Det är inte bara det att det är läskigt utan också att jag tycker det är fruktansvärt obehagligt att vara för nära andra människor. Vissa verkar har problem med avstånd, ställer sig för nära när de pratar och så, det är precis lika läskigt som en kram. Håll er på en armlängds avstånd tack!

Nu gör det lite ont i magmusklerna faktiskt.
Och ikväll blir det Step.

Okej, idag prövar jag lite balans.

"Ett pass med inspiration och rörelser från yoga och pilates. Vi tränar rörlighet, styrka, balans och avspänning som leder till ett inre lugn."

Oh så underbart det låter! Men jag har snokat reda på att (ve ve ve och fasa!!) de har speglar i salen. Why????!!!!!! Måste gå dit tidigt så att jag kan ställa mig på ett bra ställe. Dilemmat är att det är speglar längst fram och längst bak är det stora panoramafönster. Så jag kan varken stå längst fram eller bak så det får bli mitten. Och försöka stirra in i väggen. Tror de att man vill visa sin svettiga röv för allmänheten eller? Mårr.

Tihi.
Har köpt en superflashig present till Thomas.
Den 14:e är ju inte bara alla hjärtans dag utan även 1 årsdagen för vår förloooooovning. Hjärtestuds.

Idag är veckan då det är dags att börja träna igen. Har bokat in tre pass, trots att jag känner mig helt otränad och fläskig. Fläskigheten beror på allt ätande under julen, allt ätande på cran canaria samt att det är semmelsäsong. Ghaaa! (Obs, jag menar fläskig som otränad, inte för att jag tror att jag är tjock. Fläbbig är kanske ett mer korrekt ord, jaja, whatever, vem bryr sig).

Två av passen känns ganska lugna i alla fall. Balans skulle vara något slags yoga liknande, och jag älskar ju yoga. Puls styrka har jag varit på förut så har full koll på vad passet innebär. Men onsdag är stora ångestdagen, då är det dags att pröva step! Är lite rädd för att alla är lite bättre, lite fastare, lite mer koordinerade än jag. Och att det kanske (ve och fasa!!) finns en spegel så att man kan se det ännu tydligare. Finns det en spegel så går jag hem.

Just det... En hemlis: jag har inte fått bara fått ett utan TVÅ erbjudanden om praktik. På torsdagsmötet avgörs det hur det går, så innan det är helt säkert ska jag försöka att inte pladdra om saken. (Man ska inte ropa hej innan man hoppat över bäcken eller hur var det?) Dessutom är jag livrädd att om jag yttrar det högt så kommer gudarna straffa mig för min uppblåsthet och då kommer allting försvinna. Jag kommer att hålla andan tills på torsdag med andra ord!