klänning?
Jag har köpt den här klänningen! Jag älskar den!
Fick lite semesterersättning den här månaden som jag hade tänkt spara. Men sen blev jag så ledsen när allt har strulat till sig för mig med jobb och så. Och hur botar man deppighet? Shopping!
Jag är väl ingen Victoria Silvstedt direkt, men jag tycker jag ser helt okey ut i den ;) Färgen är helt underbart äppelgrön och klänningen verkligen skriker "här är jag". Bra med utrymme för boobsen också, utan att jag ser för framtung ut.
Nu till mitt dilemma: kan man använda en sån här klänning till fest? Till vardags? Eller måste jag spara den till bröllop och födelsedagar och mer "högtidliga" tillfällen?
Jag tycker att Sverige är ett krångligt land. Det är klart att Victoria kan svassa runt i klänning och höga klackar varje dag. Men så fort jag tar på sig någonting som anses lite väl uppklätt (glamouröst?) känner jag hur alla tittar snett på mig. Alla verkar tycka att det är okey att hasa runt osminkade i mjukisbyxor, medans lite "bling bling" är helt fel.
Varför? Jag älskar att klä upp mig ibland, men vill samtidigt inte att folk ska tro att jag är överdriven.
Så hjälp! Hur ska jag göra?
jobbigt läge
Jag har lite: "jag vet inte vad jag ska göra i sommar ångest".
Jag hade ju fixat allting, trodde jag. Ringde min gamla chef i god tid och frågade om jag kunde få jobba i Borlänge. Han sa att han skulle kolla upp det, men att det förmodligen var lugnt. Jobbade där förra sommaren och skötte mig bra. Efter att inte ha hört någonting på ett tag ringde jag tillbaka för att bekräfta att jag verkligen fick jobbet. Då skulle han anställa en praktikant istället som kunde jobba 10 veckor utan lön :(
Hela sommaren utan pengar?
Hjälp?
Har haft jobb varje sommar sedan jag var 15, med undantag för sommaren jag drog till malta. Förra sommaren hade jag tre jobb. Och nu inget alls? Kommer nog förmodligen dö av tristess, svält och rastlöshet.
Fan fan fan.
Lite mer positiva saker: helgen var rolig. Massa fest och öl i Alingsås!
Men mitt bäbissug är botat för en lååååång tid framöver.
Det är skönt att slippa ha ansvar för en liten dygnet runt.
kvid gnäll gny
Åh.
Vad är det med mig egentligen?
Ser bäbisar överallt.. Och jag vill ha dom. Alla.
Jättesöta rosenröda tjocka skrattande små bäbisar.
Ge mig en bäbis!
Jag vill ha en bäbis nu!
Hmm.
Naturen liksom kallar på mig. Och mitt hjärta studsar runt varje gång jag ser en bäbis. Eller hundvalp. Eller kattunge. Eller vad som helst som jag kan ta hand om och pyssla med.
Jag börjar faktiskt tro på den där "biologiska klockan" eller vad det nu heter. Den tickar ashögt för mig.
Jag är helt känslomässigt instabil på heltid.
Men hjärnan säger: "Nej, Malin. Du har inte råd eller tid just nu. Det är helt fel tillfälle, vänta tills du är 30"
Och duktigt tar jag mina p-piller.
Men jag viiiiiiiilll ju.
Ingen som har en bäbis att låna ut till mig?
Gråååååt.
ge faen i mitt bostadsbidrag!!!
Nu är jag lite upprörd efter att ha läst följande rubrik i aftonbladet: "Borg vill slopa bostadsbidraget"
(http://www.e24.se/dynamiskt/sverige/did_15105234.asp)
När jag har betalat alla mina räkningar har jag 2000 kronor kvar att leva för. Utan mitt bostadsbidrag skulle jag ha 1000 (!!!) kronor kvar att leva för. För de pengarna ska jag köpa studielitteratur, mat och andra nödvändigheter.
Studielitteratur är väldigt dyrt i förhållande till de pengar man får. I december var jag till exempel tvungen att köpa böcker för 1800 kr. Sen var det jul också. Hur går det ihop i min ekvation? Jo, jag fick nalla av mina sparpengar vilket ledde till att jag gick många tusenlappar back den månaden. Men tänk på de stackars människor som inte har sparpengar? Hur gör dom?
Och tro mig, jag unnar mig själv ingenting. Till exempel så skriver många i kommentarerna i artikeln att vi studenter alltid verkar ha pengar till sprit. Jag går ut ungefär en gång i månaden. En gång, och egentligen har jag inte ens råd med det. Det är bara för att bryta min tillvaro av total tristess, för att kunna kalla mitt liv ett liv! Och då köper man det billigaste vinet eller ölen och hoppas att det kostar under hundringen att komma in på stället man ska till.
Suck.
Allt annat då? Sedan november har jag köpt kläder för en total summa av 150 kronor. Två små toppar på HM. Jag har inga sommarskor och mina jackor och allt annat är flera år gamla. Jag köpte en second hand soffa i förrgår för 175 kronor, eftersom jag inte ville sitta på golvet som jag har gjort sedan i december. Så ingen lyx här inte.
Det är himla lätt att säga: "klart man ska arbeta för pengarna", när man har pengar. Och i en ideal värld skulle alla kunna gå ut och få ett jobb. Men det är inte så lätt, att studera är en HELTIDSSYSSELSÄTTNING som jag gör för att kunna få ett bättre jobb i framtiden. Och tro mig, då kommer jag göra rätt för mig!
Det är fruktansvärt orättvist att trycka ner studenter som faktiskt försöker göra någonting av sitt liv. Vi har det svårt nog som det är utan att behöva kallas för lata bidragstagare.
Och sen får man höra också att: "Sverige har de i särklass bästa ekonomiska villkoren för studenter. Sitt inte och snyfta för det är inte ett jäkla dugg synd om svenska studenter".
Okej? Det är väl inte synd om mig då.
Men lite jevla medkänsla kan man väl visa när folk lever under fattigdomsgränsen.
Goddamn.
Upp till kamp!
påsk?
Gnäll gnäll gnäll.
Har inget påskgodis heller, så jag tänker bara låssas att den här helgen inte existerar och dra ett stort streck över den i almanackan. Söp mig för full i fredags och var sådär sjukt bakfull i lördags nu igen. Måste sluta dricka det där billiga vinet! Det tar död på mig.
Äsch.
Varför skriva när jag verkligen inte har någonting att skriva.
Nu ska jag vandra iväg till morsan och äta lunch samt ge Filip ett litet påskägg.
desperate housewife?
Tecken på att jag är patetisk:
1. Idag blev jag genuint entusiastisk över att köpa AJAX golvrengöring. Tänkte: "så underbart det kommer att bli att komma hem till en ren lägenhet som luktar citron!". Precis som dom där töntiga tjejerna i reklamen gör. (Städade sen min etta i cirka 6 timmar, men var så petig med allting att jag inte ens hann använda golvrengöringen....)
2. Jag grät till desperate housewifes. Det var sorgligt med gisslandrama. Buhu.
3. Jag har fantiserat om vad jag ska göra med mina 50 kronors premiecheckar på Åhlens och Konsum.
mardrömshelg
I lördags tänkte jag gå ut för att fira/sörja tentan. Hängde med Therese och Lisa hemma hos Stina. Pratade med en massa nytt folk och var på ett underbart humör. Drack en liter vin (!!) och röjjde till millencollin och offspring. Såg verkligen fram emot att gå ut på nöjesfabriken. Har förmodligen inte råd att gå ut mer den här månaden... Och vad hände? Jag hade glömt mitt leg så jag kom inte in. Jag gick vilse på vägen tillbaka till bussen. Gick runt i kanske en timme (?) tills jag var så kissnödig att njurarna gjorde ont och min häl förvandlades till ett stort köttsår. Förbannad så in i helwette. Skällde tydligen ut Thomas på telefonen också men det kommer jag inte ihåg. Till slut irrade jag mig in på mc donalds och fick äntligen kissa. Sen tog jag bussen direkt hem.
Söndagen satt jag här i lägenheten och spydde och tyckte synd om mig själv.
Idag börjar en ny kurs, redovisning. Första eximinationen är redan om två veckor!!!
Ska träna också så jag var tvungen att köpa skavsårsplåster. 5 st kostar 50 spänn. Hur jevla dyrt kan det vara att framställa plåster? Har slut på pengar redan innan månaden har börjat och måste köpa böcker och en golvmopp.
Underbart.
Jag älskar mitt liv.