10 anledningar att gråta

Ilsk!

1. Mens! Ont i magen, svullen, godissugen och arg.
2. Eller, arg räcker inte riktigt. Jag vill slå någon, riktigt riktigt hårt.
3. Jag var tydligen inte godkänd på redovisningen :( Det stod på hemsidan att jag hade fått 20 poäng, men det var tydligen bara 17,5 poäng som ju inte alls räcker till godkänt....
4. Jag har missat omtentan för redovisningen och måste göra den i december eller januari.
5. Jag är kanske inte intagen på en kurs pga. att jag missat omtentan....
6. De vägrar FORTFARANDE att betala ut min lön. Ska kanske få det på måndag... Mårr.
7. Har lånat en hiskelig summa pengar av Thomas för att kunna betala mina räkningar.
8. Vi har fått 10 uppgifter i Skatterätten att göra till på måndag, trots att kursen nyss började...
9. ....och boken går inte att få tag i, så jag kan ändå inte göra uppgifterna, så jag kommer att bli efter redan från början. 
10. Kompletteringsuppgiften är fortfarande inte klar. Trots hjälp från vänner vet jag inte hur jag ska lösa det. Får panikkänslor varje gång jag tänker på det.

Igår hyperventilerade jag och grät en skvätt. Det känns verkligen så hopplöst att allt ska gå så dåligt för mig just nu. Usch.

Men nu är det dags för mat: Sallad, ägg, makrill, tomatsås + ett stort glas juice.

Låter nyttigt och bra, men jag är väldigt sugen på mormors drömtårta som ligger i kylskåpet. Mmm.
Blir nog det och en kopp kaffe senare.


flashback till den 14:e augusti 2004

Dagens fråga: Vem är denna dumma lilla alkoholistfjortis?
Och hur lyckades hon ragga upp Thomas Bergström samma kväll?
Och Stefan, du ska festa med mig igen! Det finns inga ursäkter längre!!



Haha.


Jag vaknade i morse klockan nio av att jag hade ont i mina tår. Dom dunkade och värkte så att det blev helt omöjligt att somna om. Jag funderade en stund på om jag hade blånagel på alla, men det är svårt att veta för det är lila nagellack på dom. Sen funderade jag på när jag hade gjort illa dom men det var helt omöjligt att komma på. Minnet var blankt.

När jag kikade på mina tår upptäckte jag att någon hade skrivit ?HEJ MALIN DU ÄR BÄST? med svart spritpenna på mitt ben. Jag funderade en stund på vem som hade skrivit det men fick inte upp någon minnesbild. Antog att det var Stefan och fick det bekräftat med ett sms senare. Minnet var fortfarande blankt.

Plötsligt kom det lite minnesbilder studsande och jag insåg att festkvällen hade slutat med att jag var förbannad. Anledningen kom jag tyvärr inte på. Jag hade i alla fall vinglat hem helt ensam, utan att hitta Bånni, och förmodligen så arg att jag ville vara ifred. Jag var så full att jag knappt kunde gå.

Andra minnesbilder som studsade i min hjärna var enbart positiva så jag antar att kvällen i övrigt var hur rolig som helst. Jag hade bland annat tokdansat med Frida, Alex och Björn. Men i övrigt är minnet helt borta. Läskigt.

Jag spanade runt i rummet utan att se speciellt mycket pga. att jag är jevligt närsynt. Såg att Bånni låg i sin säng men hade inga minnen alls av att hon kommit hem överhuvudtaget. Jag tog på mej mina glasögon och insåg att hon inte alls låg i sin säng, det var bara en hög kläder. Hon hade inte kommit hem alls inatt. Blev orolig och slängde iväg ett sms på en gång. Fick svaret att hon var hos Fredrik. Vem faen är Fredrik?

Efter att jag hade legat och tänkt ett bra tag insåg jag att jag mådde skit. Mådde hur illa som helst och att ta sej ur sängen var en plåga. Jag hällde i mej tre glas vatten och väntade på att må bättre.











Nu mår jag bättre. Fast förvirringen är total, va faen gjorde jag igår?
Och Bånni har fortfarande inte kommit hem.
Hmm.  




Jag har hittat mina gamla dagböcker på helgon.net. Konstigt att man knappt känner igen det man har skrivit för tre år sedan...

ett lite roligare quiz

REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".

Snott från Malin Wollin (
http://blogg.aftonbladet.se/7148/).

1. Vilket år är du född?



2. Hur definierar du din sexuella läggning?



3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?



4. Och din sämsta?



5. Vad söker du hos en partner?

image47
(varför kommer den här bilden upp när man söker på "förståelse och kärlek"?? hahahah)

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?



7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?



8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

image49
*dreggel dreggel*

9. Vad gör dig avtänd?



10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?



11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?



12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

image52

ålandskryssningen blir en blöt historia

Hurra!

Idag såg min far lite lurig ut.
Sen hivade han fram en femhundring.
Och sa: "Här har du lite drinkpengar!"

Jag älskar min paps!

kul kommentar

...just det. När man ser helt blåslagen ut, så säger Thomas.

- "Du kan inte ha bikini på dig mer i sommar"
- "Va? Vaddårå?"
- "Det ser ut som om att jag har gett dig stryk"

Haha.

aj aj ont

Jag skulle sätta ner foten för att hjälpa till att bromsa. Min cykelbroms är nämligen väldigt kass. Men eftersom jag hade sandaler på mig så fick jag inte fäste så foten fortsatte framåt i full fart. Detta gör att jag tippar och får hela cykeln över mig. Vet inte om detta förklarar hur jag ramlade, men det måste ha sett fruktansvärt roligt ut i alla fall. Som det alltid gör när man gör illa sig.

Jag ramlade med ryggen först, vilket gjorde att jag fick hela min tyngd samt cykelns tyngd över mig. Knät fick sig en smäll. Och styret drämde rakt in i kroppens känsligaste ställe. I vanliga fall är det väl trevligt att man är känslig där. Men just då var det inte alls kul att drämma in ett cykelstyre in i 546974576 känselnerver. Observera att detta ställe är 2 gånger känsligare än mannens ***, så för er manliga läsare tänk tanken cykelstyre på den delen istället så förstår ni.

Smärtan!
Jag skrek högt: "HELWETTES JEVLA SKIT FITTA FAAAAN!". Borstade av knät och kastade mig upp på cykeln igen. Alternativet hade varit att ligga kvar och kvida och gråta i fosterställning, men jag tyckte att jag hade skämt ut mig tillräckligt den dagen. Så jag tog den manliga sättet istället, svära som en borstbindare. (Note: Nu när jag tänker efter så svär jag betydligt mer än Thomas? Betyder det att jag är manligare eller bara har ett mer begränsat ordförråd eller är mer impusliv? Skärpning)

Så nu har jag blåmärken och skrapsår överallt. Blåmärkena är nog de värsta jag sett hittils på min kropp, de är mer svarta än blålila. Trodde inte ens att blåmärken kunde vara svarta. Usch.

Efter att ha trillat på cykeln som en annan barnunge så kom jag att tänka på, just det, barndomen. Jag är en ganska klantig och okoordinerad människa, det har jag alltid varit. Jag är, som mamma brukade säga, smidig som ett kylskåp. När jag precis hade lärt mig cykla åkte jag runt mycket på innergården där jag bodde. Där fanns det en lekborg med lite asfaltering runt som man kunde åka runt på. Jag minns att jag trillade kanske 10 gånger varje gång jag cyklade. Men det gjorde aldrig speciellt ont. Man hade alltid skrapsår och blåmärken, men so what?

Men nu gör det ont så ont. Man blir riktigt ynklig. Vill krypa ihop i fosterställning och äta godis och titta på Thomas med hundögon och säga: "Ta haaaand om mig?".


alla som röker är idioter

Word! http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1137547,00.html

Mitt nya hatobjekt, rökare.
Hur svårt kan det vara att sluta förpesta sin omgivning?
Tror jag ska börja kedjeröka enbart för att kunna sluta och visa hur duktig jag är!

att rapa eller inte rapa

Thomas har 4 grabbkompisar i köket, de dricker öl och spelar sällskapsspel.
Jag tror jag har hört minst 20 ljudliga rapar.

Nu kan man undra, varför gör inte vi tjejer detta när vi ses?
Varför får killar rapar, men inte jag? Tycker det här är grymt orättvist.
Släpp gaserna fria för alla!


humörsvängningar? jag?

I tisdags kom han hem!
Jag hade längtat och längtat och längtat. Längtat. Längtat.
Jag var helt exalterad över att få träffa min pojkvän, som jag annars ser varje dag. Men efter en veckas frånvaro kändes det som om drömprinsen var på väg hem till mig.

Men jag skulle träffa min syster och far.  Om jag har sagt att jag ska göra någonting så gör jag det. Alltid. Och jag hade lovat innan jag visste att älsklingen skulle komma hem på tisdagen. Då tyckte han att det var okey om han spelade lite sällskapsspel med vännerna, eftersom jag ändå inte skulle vara hemma. Det tyckte jag också var okey, men vi kom överens om att det inte skulle bli för sent så att vi kunde ses. 

Jag kom hem 23:00. 
Väntade snällt vid teven, men somnade ifrån den ca: 00:00.
Vaknade till i soffan ca: 01:00 och zombievandrar till sängen för att somna om.
Vaknar med ett ryck ca: 03:00 och får panik. Sängen är tom! Varför är den tom? Varför??!! Ringer genast min pojkvän och ger honom en utskällning för att han är sen. Arg. Men somnar om.
Vaknar med ett ryck ca: 04:00. Ilsken.
Vaknar med ett ryck när dörren smäller igen ca: 05:00. Förbannad.
Känner det välbekanta "kokandet i ådrorna" som jag tror bara jag får när jag är riktigt arg. Jag blir arg så att det känns som att jag ska explodera. Som tur var har jag en spärr som gör att jag inte slår folk, men vissa föremål har fått stryk när jag är så arg. Oftast är det telefoner. Först tänker jag kväva ilskan och kanske ta upp det lite sakligt senare. Som jag har hört att vuxna människor brukar göra. Man ska prata om det i lugn ton, inte anklaga varandra osv osv. Men jag kan förstås inte hålla mig utan gastar fram varför jag är arg. Jag får ett litet ynkligt "förlåt" till svar och att "tiden rann iväg utan att jag märkte det". Och så blir jag en punkterad ballong. Pyyys. Så är jag inte arg längre. Det går över lika fort som det anföll mig. IdiotMalin ligger hemma och är arg för att hennes pojkvän umgås med vänner och har roligt.

Plötsligt är jag jättejättekär igen och vill mysa.
Mmmm. 
Censur censur.

Idag har jag gått omkring i något slags "lyckorus" och tyckt att allt är så underbart gulligulligt och bra. Jag har sett fram emot helgen eftersom vi ska på Maja&Fredriks bröllop. Jag har sett fram emot nästa vecka som skulle bli "Min och Thomas" vecka. Den enda veckan vi skulle ha ledigt tillsammans innan han börjar jobba igen. Då säger min far följande: "Det kanske är lika bra att du jobbar nästa vecka också".
Arg. Igen. 

Snart ska man åka tillbaka till Karlstad och det är knappt att man har hunnit umgåtts med pojkvännen, grillat, badat, solat, festat på hela sommaren. Den här sommaren suger ***.

Den här veckan har varit någon slags känslomässig berg och dalbana och det blir inte bättre av att det är mensveckan också. Eller är det just därför jag är så förbannad? Eller är jag bara en förbannad bitch konstant?
Hmmm.   

Veckans värsta: Bråk med Thomas. Utebliven semester. Dåligt jevla väder. Matsvull. Fantasier om att Thomas är omgiven av blekta plastblondiner som jag vill döda. Vardagsångest.    

Veckans bästa: Resa i november betald av papsen! Thomas kom hem! Gratislunchat med syster och farfar.  Gratislunchat med papsen och Gry. (Hmm. Är min släkt för bra för att vara sann? Ja!) Matsvull.