älskade, hatade ludvika
Nu kommer jag att hänga i Ludvika i nästan en månad! I alla fall till min nästa tenta, 11:e januari. Själva julaftonsdagarna blir i Sälen och en sväng drar vi till Thomas släkt i Kil, men annars är det: Ludvika, Ludvika, Ludvika. Staden som gud glömde. Typ.
Det är alltid samma sak när jag rullar in med tåget till Ludvika. Allting är som det alltid är. Man tror av någon konstig anledning att någonting ska ha förändrats medan man är borta, men tiden står still. ABB, Åhlens, Bibblan, Kyrkskolan, Gallerian, Guldfynd, Minigolfbanan, Grand och BK:s står på sina platser. Släkt, vänner, fd. vänner, fd. klasskamrater, fd. pojkvänner, hatobjekt och bekanta dyker upp när man minst anar det. Och alla vet att jag är: Malin Johansson som är dotter till Ralph Blommé och Christina Johansson Linder. Men lite skönt är det ändå. Man vet exakt vad allt finns och vad alla heter.
Underbart? Tråkigt? Bryr mig nog inte så mycket nu när jag inte bor här längre. Tror det är hela grejjen: Ludvika är staden som man älskar att hälsa på, men absolut inte vill bo i. Bor man här så är det som att kvävas långsamt. Bor man inte här är allting gulligt och charmigt och man kan tänka: "Här lärde jag mig att cykla (på Thomas innergård faktiskt!)". Eller: "Här fick jag min första kyss (Skyttegatan)". Nostalgi.
Anyway, idag julhandlade jag. Fick med mig en julklapp till farmor och kollade ut en plastjulgran och lite pynt som jag och Thomas ska handla i morgon för att göra lägenheten lite mer julig. Sen studsade jag in på Blåklockan och köpte mig två julblommor: en vanlig julstjärna och en liten söt keramiktomte som håller en julstjärna och en liten gran i sin julklappssäck. Sen har jag givetvis satt fram två elljusstakar: en röd, vanlig i vardagsrummet och en silvrig, lite flashigare i köket. En vanlig vit ljusstake fick vara på vardagsrumsbordet så att vi söta två kunde äta middag till levande adventsljus. Åh vad jag önskar att jag hade en kamera så att jag kunde ta kort på allt det fina! Älskar att pynta! Det borde finnas mer pyssliga årstider.
Men... det absolut bästa med att vara här i (nästan) en månad är att jag får vara lite sambo igen. Trivs så himla mycket bättre när jag får vara med Thomas. Kan sova ordentligt, äta ordentligt och tänka ordentligt. Behöver inte nojja om en massa onödiga saker som att jag är tjock eller ful eller att allt ska gå åt helwette. Jag kan bara njuta av att pyssla, laga mat, pussas och titta på Thomas nya widescreen TV med hemmabiosystem.
I det här inlägget har jag nämnt Thomas namn totalt 6 gånger.
Fan, jag har blivit en sån där tjej som jag svor på att aldrig bli.
En tjej som är äckligt lyckligt kär.
In your face! Haha.