M a l i n

Idag är man öm och stel och trött. Inte alls så mycket träningsvärk som jag trodde, utan en ganska lagom ömhet. Men har trots det mest lust att krypa ner i sängen, äta någonting flottigt och sova alternativt titta på tjockisar på "du är vad du äter". Ingenting ger så bra självförtroende som "du är vad du äter". Man kan peka, skratta och klappa sig själv på magen och tänka: "Vilken tjockis, jag är nog smal ändå" (Jag vet, jag är OND!).

Gymmet var inget gym utan en gammal, hederlig gympasal. Ni vet med plintar, ribbstolar och basketkorgar upphissade i taket. Och sen ett grönt gummigolv med onödigt många linjer på som man kan ge riktigt hemska brännmärken om man trillar. Snacka om flashbacks! Livet verkar gå i cirklar på något konstigt sätt. Allt är precis likadant som när man var liten, förutom att man kan dricka sprit och köra bil och ha sex.
Trots det, gick det bättre än förväntat. De enda tabbarna var att jag var konstant i otakt, råkade klappa med händerna när INGEN annan gjorde det (så att alla tittade på mig, givetvis!), svettades som en gris, vevade med en arm farligt nära en stackars tjej som stod för nära och andades pipigt och tungt (glömde astmasprayen...). Men jag gjorde situps, armhävningar och sprang som en galning. Så vad gör det om hundra år. Jag ska bli stark! Mitt mål är att vinna över Thomas när vi slåss. Bara en gång. Så att jag kan kittla honom tills han kissar på sig. Mohahahahaha (Jag vet, jag är OND!).