kramfobin
Balansen igår var underhållande! Instruktören var nog den flummigaste person någonsin.
"Och nu står vi vid porten till det rosa slottet"
"Dags att ge lite energi och värme till varandra!"
HAHAHAHAHAHA.
Bull.
Shit.
Det enda jag inte uppskattade med passet var att i en övning i början tyckte hon att vi skulle krama varandra. Jag vill INTE att krama okända människor, det blev jättenervöst och stelt och allmänt jobbigt. Blev nog svettigare av det än av själva träningen. De som känner mig förstår hur jobbigt det är för mig, för jag vågar knappt krama folk jag känt i flera år. Motvilligt har jag börjat ge en liten stel kram till gamla vänner. Men folk på skolan som jag har känt i över ett år har jag aldrig kramat, och kommer nog aldrig att krama heller. Konstigt, en kram som är den mest naturliga sak i världen? Det är inte bara det att det är läskigt utan också att jag tycker det är fruktansvärt obehagligt att vara för nära andra människor. Vissa verkar har problem med avstånd, ställer sig för nära när de pratar och så, det är precis lika läskigt som en kram. Håll er på en armlängds avstånd tack!
Nu gör det lite ont i magmusklerna faktiskt.
Och ikväll blir det Step.